Johan Maxe – Fotograf »

Masthead header

Vi har som tradition gett våra killar upplevelser istället för presenter i födelsedag och julklapp. Förra året var det Bo Kaspers Orkester och i år föll valet på Orup som besökte Örebro den 30 september.

Varför är då kulturen i fara? Det måste väl vara föräldrars ansvar att föra sin musik vidare till sina barn. Jag tror Herman och Sigge var yngst med sina 10 respektive 7 år. Trodde nog att det skulle vara mera barn efter succén med ”Så mycket bättre”.

Nåväl, kameran fick följa med och här är lite bilder….

Det är alltid en viss risk att se sina barndomsidoler på ålderns höst. Sångaren i Simple Minds har hunnit bli 55 år gammal och direkt då bandet äntrar scenen så ser man att de har växt lite på bredden, men det är också allt. Senast jag såg dem live var nog på Stockholms stadion 1989. Även då längst fram, men då med rejäl trängsel. Nu var det samma publik på plats på Conventum och vi trängdes inte, även om man stod längst fram.

Läste en rolig sak på Instagram från en jämnårig som var på plats: Man vet att man är på konsert tillsammans med jämnåriga när 1. Publiken fotar med telefon utan pekskärm 2. De behöver läsglasögon för att skicka SMS 3.De glömmer trycka på startknappen när de filmar 4. Det går att komma längst fram utan att knuffa på någon (tack @aevalena)

Musikaliskt finns det fortfarande där. En blandning av nyskrivet och välkända låtar i ett högt tempo, dock med en 15 minuters ”whiskey-paus” med uppmaningen innan att det absolut inte är dags att gå hem ännu!

Jag hade med min trotjänare Fujifilm X-T1 med kit-gluggen 18-55/2.8-4 och den gör mig inte besviken. Bilder vid ISO 3200 och enstaka vid ISO 1600.

 

Det här trumpetstycket är absolut en av mina favoriter ur Bo Kaspers repertoar. Här gör även ljuset och röken sitt till att stämningen blir magisk. Eftersom jag är lite nojig angående upphovsrätt ställde jag frågan till BKO om det var okej att ladda upp en video från konserten på Gröna Lund vilket jag fick bifall på. Fick dock inte namnet på killen som lirar trumpet. Glöm inte att köra HD och fullskärm.

BKO svar2

 

 

 

Det var länge sedan man plockade med Nikonsystemet på utflykt. Fujifilm X-T1 har tagit stor plats i mitt fotograferande på sistone men för detta event så fick D3s och 70-200/2.8 följa med och det är riktigt trevligt att ha detta yrkesverktyg i handen, även fast man har mycket bilder att rensa bort då man kör med seriebildstagning. Nåväl Det blev en del bilder på Marcus Ericsson och hans Caterham F1-bil. Att han i sista sprinten stannar och kör en selfie var ju hur coolt som helst!

Hoppas detta är starten på fler event som liknar detta. Det vore kul att få hit de lokala STCC-stjärnorna också!

Förrutom musiken är det medvetenheten hos Bo Kaspers som jag gillar. Att tillägna mellansnack till den makabra händelsen i Sjöbo där en pappa stal en IPad från barnets förskola och som sedan gav den till en tiggare på byn. Sedan ringde samma pappa och anmälde tiggaren för brottet. Som tur var uppdagades sanningen och tiggaren frikändes tack och lov. Man kan bara reflektera över barnets fortsatta vistelse på förskolan på grund av pappans agerande….

Att sedan Bo Sundström uppträder i MMR t-shirt, Musiker Mot Rasism, med hashtaggen #motrasism på ryggen ger en dimension till BKO som är mer än musiken och budskapet är tydligt – medmänsklighet!

Att sedan konserten är fantastisk i sig gör inte saken sämre. Med kameran i handen och den ljusshow som det bjuds på så blir upplevelsen total.

Hur var det då med det där ”lite naket…?”. Jo, t-shirten skulle finna sin ägare i publiken så Bo Sundström kastade ut denna i publikhavet och således uppfylldes löftet för kvällen. Efter ett par tre låtar orkade Bo dock inte hålla in magen längre och svepte på sig en ny MMR t-shirt.

 

Att uppmanas av Peter LeMarc att vara här och nu, släppa telefonen och vara närvarande och uppleva det som händer just nu kan låta enkelt för gemene man eller kvinna. Som fotograf, dock inte med konsertfoto som specialitet, är detta inte lika enkelt. Speciellt inte när det står en så färgstark artist på scen som Peter är, då händer det saker hos en fotograf. Man ser de där bilderna som man inte vill missa. Även fast man vill respektera hans uppmaning så är det svårt. Nu var jag med min mått en rätt duktig pojke och höll igen avsevärt.

Denna konsert var bra, den var mer än bra, den var fantastisk. När till och med skymningspressen ger konserten full pott så är det bra på riktigt och det var den.

Det var ofrånkomligt att inte tänka på de svåra tider som har funnits hos LeMarc och finns där än i dag med sjukdom så nära inpå. Man kunde känna och känna igen sig i texterna och det sköt rakt in i hjärtat hos mig. I dag den 4 augusti skulle min far fylla år, om 7 dagar är det ett år sedan sen han dog i cancer. Det finns hos mig varje dag och var påtaglig i lördags – han kändes väldigt närvarande.

Så det må vara den sista valsen men livet går vidare. Tack Peter LeMarc för en fantastisk konsert och jag ser fram mot mer musik från dig i framtiden. Intill dess får spellistan ”När katten själv får välja” rulla vidare på Spotify!

 

 

  • Andreas4 augusti, 2014 - 18:19

    Sjukt bra bilder, tackReplyCancel

    • admin4 augusti, 2014 - 21:53

      Tack Andreas! Det värmer! Riktigt bra kväll också!

      Mvh

      Johan Maxe

Det är sällan man blir överraskad av prylar och hur de presterar numera. Man vet rätt väl hur det man köper kommer att leverera när du får den i handen. Ibland tar man en rövare och så blev det med X100s. Det största problemet visade sig vara att få tag i en. Begagnatpriset visade sig nästan vara högre än nypriset och den fanns inte i lager någonstans. Jag fann dock min på Ebay. Ett företag i Jersey utgav sig för att ha den i lager, vilket de inte hade men levererade ändå inom två veckor. Hade även en beställning på Pixmania men den leveransen sköts fram hela tiden. Så jag avbeställde Pixmanias leverans när jag såg att det rullade på med Ebay-spåret.

X100s då, jag hade hört från en fotokompis att den var skarp men kanske inte riktigt trott på detta. Det är ju trots allt en kompaktkamera, om en lite stor sådan. Jag är ju sedan tidigare frälst vid 35mm och det är ju vad denna har som fast optik och det passar mig mycket bra. Jag har också Ebay-pimpat kameran med ett tumgrepp, ett fetare avtryck och ett motljusskydd. Det gör att kameran är bättre att hålla i och vad motljusegenskaperna anbefaller har jag ännu inte hunnit testa dessa.

Jag måste säga att kameran presterar över förväntan. Skärpa, snabbhet och det enkla sätt att växla mellan tidsautomatik, bländarautomatik och manuella inställningar är imponerande. Det dynamiska omfånget är också något som gör kameran till en vinnare. Jag fotograferar med kameran i manuella läget och kamerans retroutseende gör också att man är tillbaka till tiden där man vred bländarringen på objektivet och tiden sattes med en ratt ovanpå kameran. Eftersom bländdarringen är i hela steg så blir bilden som mest 1/2 steg felexponerad (förutsatt att jag gör rätt vid exponeringsögonblicket). Detta stämmer riktigt bra, i Lightroom räcker det oftas med att dra exponeringen något och efterbehandla bilderna som du gör med din vanliga DSLR.

Det som skiljer sig från mina tidigare kompaktkameror är möjligheten att kunna efterbehandla bilderna. Dels fotograferar den i RAW-format (i detta fall Fujifilms RAF-format) och skärpan i bilderna ger utrymme för att dra i spakarna. I den bilden nedan som ser ut att ha riktigt igensotade sidor finns det mycket att hämta hem i bilden. Första bilden är orginal och så som jag ville att bilden skulle se ut. Den andra bilden visar vad som finns kvar om man ökar exponeringen 3 steg i Lightroom.

Orginal

+3

I den senare bilden framkommer det klotter på väggarna och även färg på kläderna som inte finns där i den första bilden. Kul och imponerande!

Något som jag också tycker funkar bra är följande autofokus, gärna med seriebildstagning. X100s klarar 6 bilder/sekund och springande barn som springer mot mig på stranden är inga problem. Den sätter skärpan dit jag riktar korset och detta är riktigt kul att leka med.

Vad gör att denna kamera är något för mig då?

Formatet främst. Detta är en kamera som kan vara med jämt. Den väcker inte så mycket uppmärksamhet som D800E/D3s med en fast 35:a. Du kan fotografera utan att människor ryggar tillbaka och vill ducka. Jag har hittills inte hittat några avgörande nackdelar utan tycker detta är en kanonkamera. Jag kan verkligen rekommendera denna som komplement till din pro-utrustning eller som den enda kameran du äger. För här finns bilder du kan spara, skriva ut och använda som original.

Länge leve kameran!

Ha det!

Återigen dags för en inlämningsuppgift. Blixt denna gång där vi skulle:

a) mäta ljuset där du vill ta bilden
b) underexponera något
c) tillför blixtljus på huvudmotivet (personen) med TTL eller manuellt

Kontaktade då min kollega Ove Lundqvist som inte bara är en god fotograf utan också en rocklegend utan dess like. Snygga gitarrer har han också! Det senaste tillskottet i hans samling var en Gibson i Limited Edition-utförande. Så förutom att plåta bjöds man samtidigt på lite musikunderhållning – det kallar jag mervärde!

Eftersom skolan ligger i Stockholm ville jag ha med lite Örebrokultur i bilden och vad passar då bättre än ett av landmärkena i Örebro – Svampen. Ett vattentorn med karaktär!

Det blev en hel del pill i efterbehandlingen då jag målade fram lite kallare vitbalans på Svampen och även mindre färgmättnad samt tog bort störande ljuskällor i bakgrunden. Jag kommer lämna in den stående bilden då jag i den liggande nyttjar två blixtar vilket kan vara lite mer än vad uppgiften skulle innehålla.

D800E + AF-S 24-70/2.8G + AF-S 35/1.4G + SB-900 + PocketWizard MiniTT1 & FlexTT5 samt AC-3

Under ledning av bland annat Oscar Poulsen fick vi vår första inlämningsuppgift på Bergs Photography. Den var i kategorierna porträtt och rörelse. Jag skickade ett sms till en av mina klasskamrater, Nadia, och hörde om hon kunde tänka sig att ställa upp på detta och det tackade hon ja till. Jag hade rekat plats nogsamt som den gästarbetare man är i Stockholm och funnit att ljuset i Malmskilnadstrappan var riktigt häftigt när lamporna är tända.

Det var bara det att lamporna inte var tända när det väl kom till kritan så jag fick snabbt tänka om och nyttjade datorn som ljuskälla. Den andra bilden – rörelse – hade jag väl inte helt uppfattat korrekt utan fångade en rörelse i bakgrunden istället för hos den som porträtteras. Tyckte bilden blev rätt snygg ändå även fast den var mer miljöbild än rörelse.

D3s + AF-S 85/1.4G alt AF-S 35/1.4G – ISO 1600 – Pålagt brus i LR4 

När Fotosidan Magasin skickade med ett presentkort på en bok från www.onskefoto.se så tänkte jag testa även denna leverantör. Jag har tidigare testat att beställa böcker via Pixopolis och Blurb (via Lightroom) och har väl inte riktigt hittat hem ännu. Näste bok jag gör till mig själv kommer beställas från Saal vilket ger ett fantastiskt resultat.

Det som var lite kul från Önskefoto’s sida var att man fick med en online-version av din bok som du ser nedan.

På bilderna är det min kusin Hanna som bett mig fotografera deras dop, men som startade med ett bröllop till gästernas (men inte min) förvåning. Jag hade misstänkt att det var frågan om ett bröllop då jag fick höra hur många gäster det var bjudna till ett dop. På så sätt hade jag förberett mig och tagit med utrustning därefter. Alla bilder är fotograferade med D3s och D800E med Nikon AF-S 35/1.4G och AF-S 85/1.4G. Bilderna inne i kyrkan är tagna med ISO 2500-3200 för att få en slutartid som låg på 1/200-1/250 sekund. Utebilderna är SB-900 i paraply med PocketWizard TT1/TT5. Lika smidigt som alltid med PocketWizards fjärrstyrning. Bra med väderskyddade prylar då det vid utomhusbilderna regnade rejält och brudparet placerades under trädallén som fungerade som regnskydd.

Fär väl be alla som har enheter utan stöd för Flash om ursäkt då det inte funkar för dem….

 

Som jag skrev tidigare så är Runde väldigt mångfacetterat. I denna del, den sista från Runde 2012, så dedikeras denna till Lunnefågeln.

Det är alltid spännande att kliva upp på klipporna den första kvällen efter 15 timmars resande – och hoppas på att den finns Lunne i luften och på klipporna. I år blev det en positiv överraskning. Stora svärmar av Lunne flög utanför klipporna och de hade redan börjat landa på klipporna på Lundeura. Det går ju aldrig att garantera ett fågelbestånd då det trots allt är djur som lever i det vilda, då är det extra skönt att kunna erbjuda våra resenärer en sådan spektakulär syn som detta var!

Det är alltid svårt att begränsa sig i bilder när det gäller Lunne. Det största jobbet på kvällarna efter man kommit ned från berget att att slänga bilder som man redan har i sitt arkiv. Man får hela tiden leta efter något som tillför ett värde till dina tidigare bilder, vilket börjar bli svårt. Men förhoppningsvis utvecklas jag som människa oich fotograf och på så sätt blir angreppsvinkeln lite annorlunda från år till år.

 

  • Johanna26 augusti, 2012 - 01:55

    Å så härligt att få se bilder från Runde.
    Jag var själv där 2009 och har just redigerat några av bilderna till bloggen. Bättre sent än aldrig.

    Dina bilder är jättefina. Men det går väl inte att få annat än fina bilder från den paradisön tror jag.

    // JohannaReplyCancel

    • admin26 augusti, 2012 - 07:18

      Jodå, det går att få riktiga skitbilder på Runde också, men förutsättningarna finnns för att få bra bilder! Jag har ju varit på Runde i 6 år i sträck så jag har ju otroligt mycket bilder där ifrån. Nu gallrar jag och slänger väldigt mycket bilder vid varje resa och försöker hitta nya infallsvinklar vid varje resa. Åk gärna dit igen, det är då man kan slappna av och ta de bilderna som du missade att ta samt kunna koncentrera sig på att ta bilder och inte bara dokumentera resan.

      // Johan Maxe